Anna Lisa Herascu

Vad skulle ni gjort i mitt läge?

Goals hit och goals dit. Det roliga är att ingen riktigt vet hur vårt förhållande ser ut förutom våra närmaste. Jag vet att både jag och Adde har våra perioder då vi verkligen inte orkar mer, allt blir bara fel, vi tänker annorlunda men ändå är det kärleken som håller oss kvar vid varandra. Jag har aldrig älskat en person så mycket som gör idag, men är jag lycklig? Jag är superlycklig när jag med han och allt är bra men sen finns de dessa dagarna som jag bara inte orkar mer, jag vill fly från Stockholm, önskar att jag aldrig träffat honom. & det är dessa dagarna som verkligen bryter ner mig. Vår förhållande ÄR en bergochdalbana, det är spänning varje dag, man vet inte hur allt ska sluta, vi gör slut blir tillsammans och det är väl det vi lever för. Det är det som får i alla fall mig att inte vilja lämna, får mig att stanna kvar, försöka ytterligare en gång till, ge mer än vad jag kan osv. En vän sa till mig att sådant förhållande jag lever i idag inte är verkligheten, att vi lever i en bubbla och den tanken kan jag än idag inte släppa. För det är sant, vi lever i en bubbla på ett sätt, vi har ett varumärke av att vara tillsammans, vi vill vara tillsammans men det finns så mycket som säger nej. 
Något jag märkte idag var att vi tänker olika även fast Adde säger att vi inte gör det. De närmaste veckorna har jag bokstavligen levt dag för dag & då menar jag bokstavligen att man lever just den dagen utan att tänka på vad som kan eller kommer ske om 3-4 dagar. Det är inte likt mig för 5 öre. Jag tänker alltid på konsekvenser, en månad framöver, jobbmässigt, allt. & det är nu paniken uppstår hos mig Jag har nu varit arbetslös i en månad pga att jag opererades men också för att jag hamnade i en "latbana". Allt löser sig, pengar kommer oavsett, jag ville leva lite. Men nu är jag i den banan där jag känner att vad är det jag håller på med. Allt löser sig inte bara utan man måste ta tag i saker och ting. & det är där jag och Adde är väldigt annorlunda. Enligt honom så löser sig allt, enligt mig så nej. Vi hamnade i tjafs som vanligt på morgonen nu & det sprack lite för oss båda. Kanal 5 ringde mig och erbjöd mig ett jobb om att jag skulle gå och träffa en kille som skulle medverka i outsiders. Jag svarade att det killen gör är inget jag står för plus att jag har pojkvän så det är inte passade. Med andra ord, jag tackade nej. Jag berättade självklart till Adde när han kom hem vilka som hade ringt mig och vad anledningen var. Adde fuckar ur som vanligt och vill ringa upp dom och "sätta dom på plats, markera" jag säger nej och vägrar ge han numret. Min dröm är att hålla på med tv, programledare, castingansvarig, vadsomhelst inom tv och därför ville jag inte på något sätt få dom att känna att jag inte är en bra kontakt till dom. Adde ger mig då ett ultimatum, antingen så får han ringa upp dom eller så gör vi slut. Vi lämnar varandra i tystnad och han åker iväg till en vän.

Min fråga till er,  vad skulle ni gjort? Att diskutera ut är inte en möjlighet, speciellt inte om Adde har gett sitt "ultimatum". 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas