Anna Lisa Herascu

Vårt val, inte erat

Det var vårt val, inte erat.

Många frågor ställs och mitt kommentarsfält fylls med samma frågor, hur går det med barnet osv. För ca 2 veckor sen nu gjorde jag en kirurgisk abort på Södersjukhuset. Så nej, jag är inte gravid längre. Varför jag inte valt att gå ut med det tills nu är för att det var verkligen inte var ett lätt beslut. Jag ville spara det egentligen och Adde med men vi visste också att ett barn just nu i vårt liv skulle bli svårt. En extrem utmaning, vilket vi båda var beredda på men sen samtidigt ville vi kunna ge barnet all den tid och kärlek som vi inte riktigt hade kunnat nu. Vi båda kände att vi personligen var redo för ett barn men tiden just nu är inte rätt. Det är tragisk att kanske just DU är den personen som skrivit att vi inte hade blivit bra föräldrar, att allt var ett PR trick, att jag kan inte göra abort för tänk på dom som inte kan få barn osv. Men vet du vad? Du känner inte mig eller Adde. Att ni ens har mage att kommentera hur vi ska leva vårt liv och vad vi kan & inte kan göra, TRAGISKT. Jag skulle aldrig ens få för mig att kommentera en sådan sak på personer jag inte ens känner. Men det bevisar bara att jag är så mycket starkare än er som faktiskt gör det. Skäms ni inte?

Att vissa också skriver att det är ett PR trick för att Adde skulle få mer klicks på hans nya låt? Jag har varit gravid i 3månader nästa. Gjorde abort när jag var i 11e veckan. För 3 månader sen visste han inte ens att han skulle göra musik. Återigen, tragiskt att ni kan hata så mycket, men återigen det bevisar bara vad du är för människa och vem jag är som människa, jag är stolt för den jag är. Jag vet hur man kan vara glad för någon annans skull som många där ute tydligen inte kan. Men det är okej, jag har lärt mig att inte ta åt mig och vet ni vad? Det är sällan jag läser kommentarerna längre.
Jag & Adde har aldrig haft det så bra som vi har det nu, vi båda vill samma sak, vi pratar med varandra innan vi drar igång ett gräll, vi är öppna om nästintill allt. Tack vare barnet kom vi varandra mycket närmre, och därför var det väldigt jobbigt att plocka bort det. Jag mådde väldigt dåligt i 2 dagar efter aborten. Fällde tårar och ångrade beslutet även fast jag visste att det var rätt beslut. Men ja, det var sorgligt och därför väntade jag med att säga något för jag undvek att behöva skriva detta inlägget för jag visste hur jobbigt det skulle bli. Vilket det är.

Men en sak som verkligen hjälp mig att inte tänka på det är vår stjärna Molly. Både jag & Adde gör allt för henne, hon är verkligen perfekt. Vi tar med henne överallt, hon är aldrig ensam, hon sover med oss, hon har allt man kan tänka sig en hund ska ha & hon är pigg och frisk. Hon blev vår bebis vi aldrig fick & vi älskar henne med hela vårt hjärta. Vår dag kretsar runt henne, att hon ska ha det bra och vi båda insåg strax efter vi hämtat Molly, att ett barn hade blivit väldigt svårt. Inte omöjligt men svårt.

Jag hoppas alla kan sluta med sina kränkande kommentarer nu, för jag är verkligen inte på humör för sådant. Nu vet ni sanningen, vad vi gjorde för val & ja, det är vårt val och inte ert. Den dagen ni är offentliga och får minst 100 kommentarer om vad ni borde göra, kan göra & inte kan göra. Den dagen kommer ni förstår. Lev ert liv som ni vill leva det, det är en sak jag lärt mig av det här. Men sen samtidigt förstår jag att ni kommenterar och undrar. Vi valde trots allt att gå ut med att vi väntade barn. Också för att vi var inställda på att behålla det. Så jag förstår er som kommenterar för att ni undrar vad som sker, men ni som kommer med hat & vad vi borde och inte borde göra. Skäms, Skäms, skäms.. Blir bara arg på att tänka på att det finns så hemska människor där ute med så mycket hat och avundsjuka i sig.

Nu blev detta ganska långt men förhoppningsvis är det värt för er att läsa så att ni förstår. Så mycket kärlek till er som skyddat och uppmuntrat mig! Det är såna följare jag vill ha ❤️ bara massa kärlek.

Upp